litenfialotta

I söndags var jag med om något väldigt obehagligt. Jag och pappa hade varit ute och plockat svamp och tänkte passa på att stanna till på crossbanan på vägen hem då hjärtat och hans pappa skulle vara där. När vi kom dit visade det sig dock att dom redan hade åkt hem så vi vände och åkte hemåt. På vägen ser jag hur det blinkar ett blåljus bakom en kurva, jag saktar in och ser att det är en polis, sedan ser jag brandbilen, ambulansen och räddningstjänsten, och mitt i allt, hjärtats crossbuss. Mitt hjärta stannade. Jag förberedde mig på det värsta och kalla kårar gick genom hela kroppen. Brandmannen som hade stoppat upp trafiken var snabbt framme vid min bil och jag, skakande som ett asplöv, frågade om det var personerna i bussen som råkat ut för en olycka. Till min stora lättnad såg jag då hjärtats pappa och fick svaret att bussen inte var inblandad i olyckan. Det hann gå många tankar genom mitt huvud på de sekunderna. Det visade sig att det var en motorcyklist som hade kört av vägen och att dom var först på plats. Jag är oerhört tacksam över att det inte hände hjärtat eller hans pappa något, men mina tankar går ut till motorcyklisten och hans familj.